Stoppa detta jamm! Vi vill byta melodi!

Uppe i ottan! Mysigt. Igen lite egen tid. Det är konstigt när man håller på med olika jobbprojekt, vad man väntar på att man ska få dem klara, så man får göra egna saker.Och så när de äntligen är klara då händer detta:

I går kväll skulle jag varva ned och plötsligt blev det bara blåa tankar, blues...Ute är så himla mörkt. Så för att mota deppen gick var vi ute och gick en sväng längs vägen med våra nya reflexvästar. (Jo-jo det finns häftiga nöjen på landet.) Kollade in om grannarna har hunnit sätta upp mycket julljus. Det hade de. Här i byn har verkar folk envist ha bestämt sig för att göra något åt mörkret. Det är tur det, jag minns hur det var för några år sedan. Då trodde vi alla var på väg att flytta bort. Det fanns bara någon ensam lampa hos en och annan ensam äldre dam som spred sitt svaga sken...De lamporna finns kvar, (Ensamma äldre damer kan kan vara sega) men i flera av gårdarna har det flyttat in nya personer (skriver på pin kiv inte b...rn-familjer, men det också...så ja ni vet kanske känslan...: Ambivalent vemod)

Fortsätter det så här blir vi urbana, men då skulle väl charmen med att bo på landet försvinna kanske. Så det är bra som det är, det är bara snön som lyser med sin frånvaro. Ser på Nyheterna att i Göteborgstrakten är det översvämningar. Verkligt skumt väder skulle jag vilja påstå! Undrar om det är en del av orsaken till dessa blå noter, plötsligt i julstöket?

Idag ska jag göra de där teckningarna till bokomslagen. Väninnan A lovade också bjuda på julmiddag på lördag. Det behöver jag verkligen efter allt skärmkikande nu i november och början av december.

Maken och jag längtar efter fler jämnåriga att umgås med, men det är just det som är dilemmat: Nästan alla i vår ålder har barn och umgås för det mesta endast med varandra, det är bara singelmammorna -mina kära väninnor, som ännu orkar ringa till oss...

Vi har via föreningarna många så där halvt jobb-kontakter men det är antingen sådana som är mycket äldre än oss eller mycket yngre (makens musikelever). Vuxenpratet faller bort, snart kommer vi kanske bara att kunna jama...