Korrigerings-rumban fortsätter

Det fortsätter, jag har mycket korrigera kvar och det är fullmåne ute. Igår palaver med maken om vitsen och nödtvånget att fortsätta med detta jobb. Det har usel lön och det tär ordentligt på min energi. Krafter jag skulle behöva bättre för att vi ska komma oss igenom nästa IVF-karusell. Men vi har inte så många alternativ här omkring. Inte många andra jobb jag kan göra så här efter eget schema, hemmavid så att det går att passa in resorna söderöver för ultraljuden och läkarbesöken.

I går kunde jag inte sova före tre-tiden. Jag har deltidskontrakt men det håller aldrig. Jag jobbar i praktiken nästan heltid men det syns ingenstans i lönekuvertet. Jag känner att jag får inte vidare mycket positiv respons heller. Mest är det gnäll över småsaker som i ljuset av barnlöshetskrisen känns som verkliga futtiga små sandkorn. Jag förstår inte att de orkar hetsa upp sig över sådana detaljer. Det känns som om de kopplat strypgrepp på mig och jag kommer varken framåt eller bakåt. De av kollegerna som är mammor ursäktar sig med att de inte hinner med ditt och datt och anser tydligen att "det får jag reda ut" åt dem, jag som ju har tid... Jag har berättat för några i vår styrelse vad vi håller på med, men jag tror de i sin tur har inte förstått detaljerna . Jag fick höra att jag borde vara över det med missfallet nu. Jag tror det har helt enkelt inte gått hem hos alla att det är assisterad befruktning vi håller på med. De tror vi försöker på egen hand och att det är bara för oss att kasta oss i sänghalmen och sedan vänta och se.

Och de som har pejlat in att vi håller på med nån form av läkarassistans i bebisverkstaden, vet inte vad allt det går ut på. De tycker vi ska ändå bara "åtgärda" och "infinna oss".

Igår var jag på uselt humör, fast idag efter morgonkaffet kände jag faktiskt av en liten självkänsle- och energi-reserv någonstans. Jag försöker hålla fast den känslan och peppa mig själv nu: Jag ror i land detta, även denna gång och det tar inte längre tid än till fredag.

Idag är det självständighetsdagen också. Jag har haft lite högtidliga känslor och har till och med köpt en veteranring som ska gå till insamlingen så att de krigsveteraner som ännu finns kvar ska få bo hemma lite längre och kunna ordna den hjälp de behöver. Jag tror jag unnar mig att kika på balen på TV också.

I helgen hade jag Lilla Jul känslor, efter att vi städat och julpyntat. August var inne här och vi knåpade en stund med hemmagjorda julklappar. (Vem vet, jag kanske igen får populäritetspoäng när nyhetens behag med de nya grannarna lagt sig)

Mitt nya dator-rum är klart, eller det är fortfarande en skrubb under vindstrappan, men den har fönster och fina färger. Klar förbättring alltså. I den ska jag skriva julkorten och julbreven till vännerna bara denna eländes korrigerings-rumba är över.

Dagens filmtips: "Fiddler on the roof". ("Tradition rules", - eller?)