På gång igen

De är länge sedan jag skrivit här nu. Mycket har hänt. I korthet detta: Vi beslöt göra ett nytt försök från början med äggplock och allt. Denna gång skedde det med donerade sädesceller. Det var i januari detta år, just efter att jag fyllt fyrtio. Jag hör några korpar kraxa men jag har bestämt mig för att inte lyssna på dem som kraxar om åldersfaktorn åtminstone. Ännu detta år har vi tänkt satsa. Vi satte in ett embryo genast i samband med det första äggplocket, sedan ännu ett i april. Inget av dem ville växa sig fast. Nu har vi just satt in två små embryon och jag har ungefär 12 dagars väntetid framför mig.

Jag försöker ta det lungt. Skulle ju njuta av sommaren. Men ibland ter det sig svårt i kubik. Det måste vara murphys law. FPA skickar nämligen kravbrev att jag måste återbetala studiestöd. Vi har ännu inte fått besked från FPA om de tänker betala något av vår äggplockbehandling på 2500 € med påföljande två insättningar om ca 500€ vardera. Nej istället kräver de in 1200 € nu under hösten.

Det är inget jag kan göra åt. De har ju sina regler och jag jobbade extra hårt just då de år som återkraven gäller, 2001 och 2000 eftersom vi ju då körde igång bebisverkstan just efter att vi hade gift oss.

Så nu alltså har vi just hoppat med ett nödrop över ribban som hette "Räkning för äggplock" och så landar detta trevliga FPA-brev ner i vår låda.

Jag orkar inte skrika och gråta längre. Biter ihop och betalar förstås, vad annat kan man?

Så här kalla siffror handlar det om. Vi gör det på något sätt. Men eftersom jag ju inte kan jobba heltid på grund av våra behandlingar så vill jag mena det känns i plånboken.

Även annanstans känns det förstås. Det är vacker sommar och jag känner ju något slags hopp. Jag har lyckats förklara för min nye chef vad vi håller på med och som tur var han ganska förstående. Men jag bävar för andra på jobbet som kanske inte är det, vet inte hur många jag kan och orkar förklara det för.

Jag var inne på mammapappa.com också för nu känner jag att jag skulle behöva lite stöd och prat. Hittade på Befolkningsförbundet ett litet orange kort också till denna webbtidning:www.villhabarn.com

Kanske kan det hjälpa någon av er. Jag är ledsen men jag har inte haft krafter att läsa alla era bloggar. Nu ska jag försöka ta igen det ett tag framöver.

Snart dax igen..ta i trä

Jag är glad för alla kommentarer här. Det tog mig ett tag att komma igen. Jag har försökt samla krafter till att orka med nästa försök och plötsligt var det som om orden skulle tagit slut. Ovanpå det hade jag mycket jobb och det måste bara skötas för att vi skulle klara läkarräkningen.

Nu är allt det äntligen över. Om några dagar är jag skuldfri igen.

Jag ska snart också ringa om tid för nytt försök i April.

På något sätt orkar vi vidare, men det har varit en mer molande insikt om att vi kanske ändå inte kommer att få barn. jag ahr faktiskt inte tänkt alls påd et under den här tiden. Jag har försökt tänka mig in i situationen att vi inte får barn. Att det bara är så. Jag har oroat mig för hälsan också. Det enda jag egentlgien vill nu är att få vara frisk och leva med min lille gube i vårt lilla hus i lugn och ro...se våren komma.

Jag komemr att försöka uppdatera igen här framöver, i samband med vårt nya försök...

Inget vidare idag

Idag känns det inget vidare. Jag har fått nån slags mens och rådet att ändå fortsätta med lugesteron tills jag vet vad graviditetstestet visar. Men troligtvis är det ju negativt.
Varför kan det aldrig...?
Vi har fler försök, men jag har tillbringat ångestfylld natt räknandes pengar för vi kommer knappt att ha betalt detta klart till april då vi borde köra på igen.
Jag måste jobba vidare men det känns så trögt och ledset nu just. Oroar mig också för en mammografi-kallelse som jag tror ska komma i mars. Tänk om något är fel ännu, så vi inte kommer iväg till nästa försök. Man får ställa om hela livet. Usch i nattens timmar hinner man tänka. Jag som borde sova för att orka jobba med tankarna klara nu. Inga tidskrifter klara i tid inga pengar att betala detta kalas med...

Aj nu molar det i magen.

Idag känns det lite vanskligt: Svullnaden har gått ner men istället börjar det mola på nere i magen. Vet inte om det är Tant Röd ännu, men jag skulle inte vilja känna efter, måste ju jobba.

Det har vait under dagens lopp som små stick i livmodertrakten och en del säger det är ett gott tecken, men det kan lika gärna vara mensen på väg...

Hade velat kunna rapportera annat. Jag vet ju vi har fler försök men ändå: varför kunde det inte nappa på en gång nu?

Jag har satt upp en väldigt tight återbetalningsplan, och vi har fått frister genom att jag ringt hit och dit och sagt "Det är lite svårt just nu".

Om detta blir inget nu försöker vi på nytt i April, men snälla snälla låt det vara så att det är ok redan nu! Vi vill någongång i livet göra annat än gå på våra knän rent ekonomiskt!

Mellanrapport

Det är bara bra här än så länge. Den värsta magsvullnaden har gett sig men jag är fortfarande megarund...

Jag har mycket jobb så jag hinner inte skriva så mycket. Det är också bra för då hinner jag inte heller tänka så mycket. Det lugnar mig att veta att vi nu har flera försök och jag är nöjd att vi gjorde hela omgången med spreyer och sprutor från början, trots att det var jobbigt och troligtivis kommer att bli det ännu.

På bakkontosidan börjar jag se de värsta grynnorna nu, så jag kan väja och värja mig. Dvs jag har flyttat räkningar och delat upp dem i rater och sådant. Det ska gå vägen.

Jag vet inte hur jag känner den 14 då är det dags att börja kolla efter Tant Röd och då ska jag ha korrigeringsrumba samtidigt. Hoppas det blir en rumba av det mera stillsamma slaget...men det kanske är för mycket begärt, ta i trä i varje fall. Börjar med sidorna IDAG.

Äntligen hemma!

Äntligen hemma igen! Vilken månad det har varit. Tur att nu är det över. Nu gäller bara att vänta...Igår sattes ett embryo in, trots att läkaren först övervägde ifall jag var ett fall av överstimulering. Men eftersom jag inte hade blödningar, bara överstora äggstockar och svullen mage så beslöts det att det blir ett försök.

Jag fick vila några extra timmar på Befolkningsförbundet för de tyckte synd om mig som annars skulle varit tvungen att traska tre timmar på stan och vänta på tåget. Det behövde jag verkligen, är jättetacksam!

Äggstockarna var ömma ännu i går, idag verkar det ha gett med sig lite men magen är fortfarande en ballong. jag ska dricka tre liter vatten om dagen så ska det ge sig fick jag veta. Om nu inte magen sätter igång att växa förstås. Jag är svagt optimistisk men bereder mig på att vi kanske får göra några till försök ändå, livmodern har ju blivit lite bearbetad med katetrar nu så det kanske inte sätter sig?

Det blev 14 embryon av de trettio de plockade ut, några var små och långsamma så de kastades. De kanske har policy att inte frysa alla i sådana här fall, jag vet inte. Men i varje fall har vi nu 14 embryon i 7 strån kvar, eller med andra ord sju försök.

Uppmuntrande läsning hittade jag i Befolkningsförbundets tidningshylla: Holly Hunter har enligt veckotidningen "Anna" fått barn med hjälp av dylika behandlingar vid 47! Hon spelade med i filmen "Raising Arizona" (Om ett barnlöst par som ger sig in på den tvivelaktiga babysnatcherbanan och får hett om öronen för det...) Andra Hollywoodstjärnor har inte heller varit purunga, flera stycken hade varit 45...

Med donerade könsceller så kan man med behandlingar få livmodern att fungera som den ska tydligen. Befolkningsförbundets läkare kommenterade intill artikeln i "Anna" att trots att det går att skjuta upp klimakteriet och till och med sätta igång fertiliteten igen efter att det börjat, så är det inte något att rekommendera eftersom mammorna blir för gamla för barnen om födseln skjuts upp för sent. Däremot trodde hon inte att kring fyrtio i dagens läge skulle vara något större problem, när väl graviditeten påbörjats. Det är de spontana graviditeterna utan behandlingar som går ner efter 35. Jag tycker det verkar uppmuntrande och tänker nu hålla mig fast vid den informationen tills annat bevisats.

Dagens orosämnen är istället nu hur vi ska få ihop till den maffiga räkningen på 2500 euro+800 för mediciner och ännu ca 300 för resorna. (Vet inte ännu hur mycket FPA ersätter om de ens gör det, efter fyrtio måste man ansöka själv om det) Jag ska jobba på med mina projekt, men det är lite med andan i halsen det medger jag gärna. Idag känns det som att jag inte riktigt skulle kunna sitta på en stol för magen är i vägen, men annars mår jag bra. Så nu är det over and out för projektarbetandets skull....

Jag skriver mer i morgon!

Prima liv för en gångs skull!

Väntans dag idag. När är det inte det? I fredags var jag på ultraljud och allt såg bra ut, lördagen var det Pregnyl-ägglossningsprutan. Vi firade att vi hunnit så långt med bio samt middag, maken, jag och makens mamma. Våra meningsskiljaktigheter har vi lagt på is, tar nu bara de små steg i taget som jag önskade. I måndags var det tidigt-tidigt äggplock men inga missöden förutom bilköer in till stan så vi kom tio minuter för sent. Bästa nyheten den dagen: jag hade hela 30 äggceller som kunde plockas ut! Mesta jag någonsin haft! Borde detta inte nu betyda att det äntligen skulle finnas chans att guldägget är med i den samlingen??? Jag vågar inte hoppas för mycket, de har inte ännu ringt och sagt hur det går med delningen. Men i morgon ska jag dit för första insättningen. Mera humöruppbyggare: Min väninnna som också är 40 meddelar att hon väntar barn. Först var det tvillingar, men efter en blödning kom ett foster ut. Hon trodde det var kört men den andre av tvillingarna bet sig fast där inne och i april ska han landa på utsidan är det tänkt. Jag är glad för henne och tänk om, bara tänk om vi skulle lyckas nu, då skulle de kunna leka tillsammans.
Men som sagt: Jag tar det försiktigt med förväntningarna nu. Att kan hända i IVF-världen har jag märkt.

Jag har lite spända äggstockar och magen är ballongliknande ännu. Men annars är det rätt prima liv för tillfället.