Inget vidare idag

Idag känns det inget vidare. Jag har fått nån slags mens och rådet att ändå fortsätta med lugesteron tills jag vet vad graviditetstestet visar. Men troligtvis är det ju negativt.
Varför kan det aldrig...?
Vi har fler försök, men jag har tillbringat ångestfylld natt räknandes pengar för vi kommer knappt att ha betalt detta klart till april då vi borde köra på igen.
Jag måste jobba vidare men det känns så trögt och ledset nu just. Oroar mig också för en mammografi-kallelse som jag tror ska komma i mars. Tänk om något är fel ännu, så vi inte kommer iväg till nästa försök. Man får ställa om hela livet. Usch i nattens timmar hinner man tänka. Jag som borde sova för att orka jobba med tankarna klara nu. Inga tidskrifter klara i tid inga pengar att betala detta kalas med...

Aj nu molar det i magen.

Idag känns det lite vanskligt: Svullnaden har gått ner men istället börjar det mola på nere i magen. Vet inte om det är Tant Röd ännu, men jag skulle inte vilja känna efter, måste ju jobba.

Det har vait under dagens lopp som små stick i livmodertrakten och en del säger det är ett gott tecken, men det kan lika gärna vara mensen på väg...

Hade velat kunna rapportera annat. Jag vet ju vi har fler försök men ändå: varför kunde det inte nappa på en gång nu?

Jag har satt upp en väldigt tight återbetalningsplan, och vi har fått frister genom att jag ringt hit och dit och sagt "Det är lite svårt just nu".

Om detta blir inget nu försöker vi på nytt i April, men snälla snälla låt det vara så att det är ok redan nu! Vi vill någongång i livet göra annat än gå på våra knän rent ekonomiskt!

Mellanrapport

Det är bara bra här än så länge. Den värsta magsvullnaden har gett sig men jag är fortfarande megarund...

Jag har mycket jobb så jag hinner inte skriva så mycket. Det är också bra för då hinner jag inte heller tänka så mycket. Det lugnar mig att veta att vi nu har flera försök och jag är nöjd att vi gjorde hela omgången med spreyer och sprutor från början, trots att det var jobbigt och troligtivis kommer att bli det ännu.

På bakkontosidan börjar jag se de värsta grynnorna nu, så jag kan väja och värja mig. Dvs jag har flyttat räkningar och delat upp dem i rater och sådant. Det ska gå vägen.

Jag vet inte hur jag känner den 14 då är det dags att börja kolla efter Tant Röd och då ska jag ha korrigeringsrumba samtidigt. Hoppas det blir en rumba av det mera stillsamma slaget...men det kanske är för mycket begärt, ta i trä i varje fall. Börjar med sidorna IDAG.

Äntligen hemma!

Äntligen hemma igen! Vilken månad det har varit. Tur att nu är det över. Nu gäller bara att vänta...Igår sattes ett embryo in, trots att läkaren först övervägde ifall jag var ett fall av överstimulering. Men eftersom jag inte hade blödningar, bara överstora äggstockar och svullen mage så beslöts det att det blir ett försök.

Jag fick vila några extra timmar på Befolkningsförbundet för de tyckte synd om mig som annars skulle varit tvungen att traska tre timmar på stan och vänta på tåget. Det behövde jag verkligen, är jättetacksam!

Äggstockarna var ömma ännu i går, idag verkar det ha gett med sig lite men magen är fortfarande en ballong. jag ska dricka tre liter vatten om dagen så ska det ge sig fick jag veta. Om nu inte magen sätter igång att växa förstås. Jag är svagt optimistisk men bereder mig på att vi kanske får göra några till försök ändå, livmodern har ju blivit lite bearbetad med katetrar nu så det kanske inte sätter sig?

Det blev 14 embryon av de trettio de plockade ut, några var små och långsamma så de kastades. De kanske har policy att inte frysa alla i sådana här fall, jag vet inte. Men i varje fall har vi nu 14 embryon i 7 strån kvar, eller med andra ord sju försök.

Uppmuntrande läsning hittade jag i Befolkningsförbundets tidningshylla: Holly Hunter har enligt veckotidningen "Anna" fått barn med hjälp av dylika behandlingar vid 47! Hon spelade med i filmen "Raising Arizona" (Om ett barnlöst par som ger sig in på den tvivelaktiga babysnatcherbanan och får hett om öronen för det...) Andra Hollywoodstjärnor har inte heller varit purunga, flera stycken hade varit 45...

Med donerade könsceller så kan man med behandlingar få livmodern att fungera som den ska tydligen. Befolkningsförbundets läkare kommenterade intill artikeln i "Anna" att trots att det går att skjuta upp klimakteriet och till och med sätta igång fertiliteten igen efter att det börjat, så är det inte något att rekommendera eftersom mammorna blir för gamla för barnen om födseln skjuts upp för sent. Däremot trodde hon inte att kring fyrtio i dagens läge skulle vara något större problem, när väl graviditeten påbörjats. Det är de spontana graviditeterna utan behandlingar som går ner efter 35. Jag tycker det verkar uppmuntrande och tänker nu hålla mig fast vid den informationen tills annat bevisats.

Dagens orosämnen är istället nu hur vi ska få ihop till den maffiga räkningen på 2500 euro+800 för mediciner och ännu ca 300 för resorna. (Vet inte ännu hur mycket FPA ersätter om de ens gör det, efter fyrtio måste man ansöka själv om det) Jag ska jobba på med mina projekt, men det är lite med andan i halsen det medger jag gärna. Idag känns det som att jag inte riktigt skulle kunna sitta på en stol för magen är i vägen, men annars mår jag bra. Så nu är det over and out för projektarbetandets skull....

Jag skriver mer i morgon!