Igår var Amelie och Morfar härinne och knäppte på gitarren, hon kan redan flera ackord, men jag tror det är mest Maken hon kommer för att träffa nuförtiden. Alla mina kommentarer och förslag bemöts med ett överlägset "Äääh!". Kan det vara puberteten? Redan? Eller är det något jag gjort fel?
Vi försökte sparka igång helgen med extra god mat, vin, och en Marilyn-film: "Some like it hot".
Efter det blev mitt huvud som en sten och jag slocknade.
Idag njuter jag av min stilla morgonkvist och att jag äntligen får kvittra på i decemberdunklet vad jag vill.
Jag ska skriva julbreven, släpa maken på långpromenad trots det "engelska" klimatet vi drabbats av här och så ska jag kanske julpynta lite. Ska det va så ska det va. De där beramade släktmiddagarna tänker jag inte oroa mig över nu. En av dem kommer att handla om upptrissade ungar som skriker av spänning över "PRYLARNA" som i värsta Fredagsröjet och den andra kommer att handla om upptrissade vuxna som bara ids sjunga halva snapsvisorna innan de häver. Men så är det varje år. Vi kör med ekonomikultur här på sidan. Det märks emellanåt i repertoaren. Skam den som ger sig. Ännu ett av de bevingade. Jag ska sluta med dem snart, jag lovar.
Over and out som det heter.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment