Nyårsafton 2006

Vi har tittat på mera barnbilder, igår när pappas bror med fru var på besök inne hos mina föräldrar. Det är trevligt att se släkten växa men jag skulle önska jag kunde få bort den där känslan inuti: Det där kommer aldrig att hända mig, jag kommer aldrig att bli en sån kvinna som stolta fäder fotograferar i Madonna-position. På en av bilderna satt en kusins fru med två av sina småttingar i famnen på en gång, brett leeende. Varför sätter de inte med i biologiböckerna invid sexuallivet en ruta om IVF? Om vad som händer när storken inte hittar rätt? Då skulle vi som inte får till i dessa kritiska ögonblick inte bli utsatta för barnbildfloran på samma påträngande sätt? Vi skulle kanske kunna prata om vad vi går igenom mera naturligt?

Annars gick den bjudningen bra och pratet flöt på ovanligt bra för att vara hos mina föräldrar.

Men väl igen inne hos oss hade maken och jag tydligen inte rett upp allt. Jag planterade ett skämt om att han inte vågar hårdrocka ordentligt när det gäller hans mamma, han faller alltid undan och blir en lydig liten pojke. Ett vanligt fru-klagomål tror jag. Då vände han emot mig och höll på henne (klassiskt). Jag har ingen rätt att kritisera henne, utan det är jag som ska skärpa mig. Vi är på besök i hennes hus och hon får göra vad hon vill där, typ.

Usch vad det kan bli invecklat. Bakom dessa uttalanden ligger förstås min önskan att han ska vara helt och odiskutabelt "på min sida" när det gäller detta med det hypotetiska barnet. Om svärmor och jag har olika åsikter, så ska han väl ändå stötta mig som en del av det primära team vi borde vara. Hans föräldrar får ge goda råd, men de kan ju inte tjata och pressa fram sådana saker som är helt emot vad vi vill själva. Till exempel det om var vi ska bo. Svärmor önskar vi skulle bo nära dem istället för nära mina föräldrar. Jag börjar tro det skulle vara bäst att bo på ett helt nytt ställe precis mitt emellan de båda föräldrahemmen. OM vi skulle få en bebis ska vi tänka mera på det. Jag vill involvera min makes familj i vårt bebisäventyr, jag vill barnet ska få en farmor och kunna trivas hos farmor. Men sådant som när vi berättar och var vi bor, det måste hon ju faktiskt låta oss bestämma själva!

Det handlar antagligen om det som Saring så klokt kallar plocka russinen ur julfirandet och diskutera igenom det andra så man inte fastnar i gammalt groll. Det har varit lite jobbigt mellan maken och mig de senaste dagaran. Ovanligt mycket för att vara oss. Jag hoppas det inte kommer att prägla det kommande året.
Jag undrar om det är sprayen som kickar in? Jag har gråtit en gång, sovit skruttigt och har spänningar i axlarna. Fast i går efter vår jobbiga men ingående diskussion om hur svärmor och jag positionerar oss i hans liv, så lättade det lite.

Idag ska vi laga oxfilé och skjuta raketer. Kanske bastu också. Ett hemmanyår alltså. Vi är bjudna till ett gäng barnfamiljer också men jag tror vi står över denna gång. Det har varit lite mycket på sistone.

Jag önskar er alla som läser detta ett riktigt gott nytt år 2007! Jag hoppas era önskningar kommer att gå i uppfyllelse! Ge er inte!