Nyår med raketer å sprayer

Det blev nyår med barnfamiljer i alla fall. Fast pratet kretsade kring mycket annat ändå, så vi blev sittande länge in på natten och löste världsgåtorna. Makens mamma ringde strax innan vi for och vi pratade lite igenom det att jag hade tyckt att hon tog för stora bitar, att vi nu bara måste ta små steg i taget. Hon förstår inte precis vad det är vi håller på med förstås, men jag försökte förklara de olika momenten lite tydligare och varför jag inte nu kan fundera ut hela barnavårdsplanen. Vi vet ju inte ens med säkerhet ännu att det kommer att finnas äggblåsor att odla fram. Sprayen ska ju vad jag förstår göra så att det egna hormonsystemet tillfälligt sätts ur spel för att man med sprutorna ska kunna odla fram många mognande äggblåsor istället för den enda i samlingen månatliga äggcellsalag som vanligtvis skulle mognat.

Min väninna som vi hälsade på under nyårsafton visste inte heller detta. Den som inte har själv gått igenom det har inte haft anledning att ta reda på det. Väninnnan menar alltid väl, men en kommentar på mina förklaringar var lite jobbig: Efter att jag pratat på om hormonerna både som metod för att odla fram samlingarn av äggceller och som ev orsak till att det inte blir barn: sa hon: Men du är väl ändå normal? Det är detta med hormoner förstås: Folk tror att om man rör i dem så får kvinnorna plötsligt skägg och pop-eye muskler överallt...Jag får ju progesteron för att de befruktade ägggen ska fästa bättre. Läkarna vill maximera chansen att de gör det, eftersom de vill se till att det finns en tillräckligt tjock slemhinna. Men det gör ju inte att jag får skägg! Inte har jag nångonsin haft det heller. Jag tycker jag ser rätt normal ut för en kvinna i fyrtioårsåldern, faktiskt. Ingen har någonsin tidigare kommenterat att mitt utseende inte skulle vara normalt för en kvinna.

Min väninna serverade också den direkta frågan: Men vad beror det på? Utan att tänka på att den kunde kännas lite väl personlig. Hon kunde ha frågat: Men vad brukar det beror på, sådär mer i allmänhet. Jag svarade med att berätta om alla de orsaker det kan bero på: Manlig faktor, dvs för få spermier, endometrios, PCO-S, blockeringar i äggledarna, myom, cystor, m.m. Men jag gav inga detaljer om vad det gäller just i makens och mitt fall. Det är säkert jobbigt nog för honom utan att folk börjar spana på om han inte ändå verkar lite kvinnlig...För här i Finland är det ju det där med män och macho som på något vis ännu sitter kvar sedan vinterkriget eller något. Ett annat par som var inne hos väninnan hade druckit ganska mycket och mannen vill uppträda med en sång och lånade väninnans hatt till framträdandet. Genast kommenterade hans flickvän: Ta bort hatten, du ser ut som en kvinna i den! Vad känsligt det kan vara då...Kvinnan som sa det var finsk förstås, de är ofta ännu mer känsliga för det än vi finlandssvenskar som ju ändå anses vara tassiga och fjolliga så där till vardags...

Den sextonde ska vi på ultraljud för att se om äggblåsorna finns där de ska, efter det ska jag börja med sprutorna. Jag mår inte alltför illa än, har bara en sorts såsig känsla strax efter att jag spreyat, men det går rätt snabbt över.
Idag ska jag igång med arbetsuppgifterna igen.

På det hela taget ett lyckat nyår med mycket intressanta diskussioner utöver de jag nämt här. Kunde också reta maken med att härma en barnslig obstinat röst som sa "Min mamma är jättebra" utan att han spände ilskna ögon i mig... Framsteg!