Jag fortsätter med spreyen och den har en väldigt lång lista med biverkningar: huvudvärk, nedstämdhet, sömnsvårigheter, värk i magen och i ryggen, irritabilitet, näsblod...
Jag har försökt skjuta det ifrån mig men den påverkar nog ändå: Huvudvärk, sömnsvårigheter, nedstämdhet finns nog där vad jag än försöker låtsas. Dessutom har maken och jag grälat mer. Vi är sams igen för tillfället men ordet skilsmässa har flugit mellan oss.
Vi är så trötta på att aldrig ha pengar över för annat än Befolkningsförbundets behandlingar. Vi har aldrig något roligt säger maken och han är rädd vi aldrig kommer att få det i framtiden heller...Vi skulle vilja kunna satsa något på rekreation: köpa lite nya kläder, äta ute, resa bort lite men allt det är omöjligt just nu.
Vi är i något som liknar ekonomisk kris för jag borde skaffa nya datorprogram för att kunna fortsätta jobba hemifrån, detta meddelade tryckeriet lite innan jul. Vi hittade först bara superdyra versioner så det blev lite panik i ekonomin där kan man kanske säga.
Jag har också hållit på med nån slags gårdsröjning för att motionera och få se lite dagsljus, allt i ett desperat försök att komma igång och slippa känna efter om sprayen har biverkningar eller ej. Men just när jag städat ett hörn av gården där det varit uppstaplat en massa ved och bråte så placerar min pappa dit en ny hög med ved som ska kapas. Har han inte förstått att jag städade hörnet just för att det INTE skulle vara en massa bråte där, inte för att de skulle kunna placera ut nya högar? Jag försökte prata med mamma om det men hon svarade bara undvikande: Han måste ha något att syssla med...Efter det var jag så slut i muskler och humör att jag gick in och skrek åt maken han skulle ta in mattorna som var ute till vädring. Det var då han sa "Om en stund" och jag sa "Nej nu" och vi startade grälet där ordet skilsmässa var med...
Men jag tror vi blåste ur oss något för sedan släppte igen några spänningar och idag tror jag inte vi ska skiljas. Men nu måste jag också börja bli lite försiktigare med maken. Inte bli arg på honom när det egentligen är pappa jag borde säga åt...
Hur som helst är det inte något uppåt start på det nya året. Vädret är erbarmligt grått och trist. Det påverkar oss alla här också, ingen snö den kommer för några dagar men så smälter det igen. Dagarna kan inte kallas dagar det är bara en slags grådaskig skymning för några timmar och det tär på nerverna!
Men vad kan man annat än försöka hålla ut. Denna vecka ska jag arbeta med det där projektet som handlar om unga texter, lyrik, rapp och låttexter och sådant. Webbtidningen alltså. Ska i och för sig bli intressant att se vart det leder. Sände iväg bokomslagen i lördags och hoppas de var till belåtenhet. För det är rätt knappt om inte bara pengar utan också om tid här. Ultraljud-resor väntar och två projekt ska vara klara innan mitten av februari...Jag biter ihop alltså.
Hoppas någon av er har det lite mer lajbans för denna krönika var inte en av de mest sprittande har jag på känn...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Trist att allting känns så där grått. Det finns väl inget man kan göra åt känslan, bara försöka uthärda. Strunta i allt annat, tända ljus, ta ett glas gott rödvin och läsa en god bok. Och vänta på att det vänder och blir ljusare. För det blir det. Det måste det bli.
P.S.Jag är lite nyfiken på din andra blogg - som bara är öppen för inbjudna läsare... ;)
Jag skriver bara på denna nu, av någon anledning så det finns inga nyheter där.
Jag skulle kunna skriva en hur lång kommentar som helst.. Dina ord väcker så många minneskänslor. Det får nog bli ett eget inlägg. Jag önskar SÅ att jag kunde sända över ett ton av styrka bara genom att knappra på tangentbordet. Önskar att det faktiskt kunde spela en FAKTISKT roll, rent hormonellt att jag har jordens empati med det ni och framförallt DU går igenom. Men jag vet att de där IVF-demonerna inte bryr sig om sådana saker. Hoppas att spraytiden snart är över och att känslan av att det händer något bra på riktigt infinner sig i din själ.
Kram
Post a Comment