Puregon-dans på hal is...

I går kväll efter att jag mixtrat till det med Puregon-dosen klockan åtta sänkte sig friden över vårt hus! Det surrade i hjärnan av måbra-endorfiner. Efter så mycket stress, nu kan de små gonadotropinerna väl äntligen få kicka in och göra sitt.

Men innan vi nådde dit! Jag säger då bara det. Detta sätt att försöka laga bebisar gör mig snart totalhysterisk!

Jag for alltså till apoteket som ringde runt till andra apotek, men ingen hade sådana pennor i lager. Telefontiden hos Befolkningsförbundet fick jag vänta på. Men när jag väl kom fram till den vänliga rådgivande barnmorskan så sa hon först att posten redan gått för den här dagen och postar de följande dag har jag ju pennan först på fredag och jag MÅSTE börja på den dag läkaren sagt.

Maken hade hittat en gammal Gonal-F spruta som ännu var i sin förpackning och vi hade i desperation tänkt använda den. Men det funkar inte, sa hon på tråden. "Vi måste tänka lite, lugna dig" sa hon också och lovade ringa upp.

När hon väl ringde upp var det med det ljusa beskedet att vi kunde åka till närmsta Centralsjukhus och hämta en penna. De kommunala IVF-behandlingarna görs ju där, så de borde ha pennor i mängd och massor. Jag skulle bara leta reda på deras telefonnummer och ringa dit och förklara hur det ligger till...

Som tur var hade jag ett papper från dem kvar sedan skrapningen efter missfallet och fick fatt i deras telefonnummer snabbt. Och lättnad och lättnad: De hade pennor i lager. "Kom och hämta", sa de, "fast fort, vi går snart hem för dagen". Så vi i bilen igen och körde den sedvanliga halvtimmen, och anlände tre minuter före gå-hem-dags.

Jag fick alltså pennan och det var då jag kände - äntligen - endorfinerna kicka in på allvar. Nu ska här odlas!

Det var en noggran bruksanvisning med, nästan så det kändes lite andäktigt med så många små steg och bilder och anvisningar. Men nu tror jag i varje fall jag gjort rätt. Inte tagit fel dos, inte fel ampull, inte brutit av nån nål, inte kladdat på nålen med små smutsiga tassar, inte...

Efter det var det ljuvlig bastutajm. Kände hur två veckors spänningar för HIV-tester och äggstockar som inte ev. gör det som de borde och halkresor till Sydkusten äntligen släppte. Rann ur musklerna som trög lera.

Så nu gäller det Puregon pen klockan åtta prick fram till nästa tisdag. Spreyerna fick jag dra ner till hälften också, skönt för det började kännas irriterat i svalget.

Nu är jag så långt och nu ska jag försöka jobba lite med världsliga saker i två dagar framöver. Sedan stundar helgen in och då fortsätter jag väl med mina inredningsprojekt.

(August var förresten inne här när vi kom från vår halkresa och diggade absolut våra cirkustapeter. Snart dags för nästa nummer alltså, men först lite andhämtning.)

Over and out.