Jag har läst Waris Dirie: Smärtans barn

Jag sprayar vidare men tog en dag ledigt för att läsa böcker.

Jag vet inte om det är erfarenheterna med ICSI-behandlingarna som gör att jag känner så starkt inför denna bok: Waris Dirie: Smärtans barn. Inte förstås så att jag varit med om något liknande själv utan mer på ett djupare plan kanske, som en känsla av att jag skulle vilja kunna göra någon verklig nytta här i världen om det nu är så att jag inte kommer att kunna få egna barn. Att hjälpa systrar i andra länder till ett mera tolerant och fritt kvinnoliv, att göra något för att små flickor med annan härkomst än den europeiska, ska få smaka på vad det är att växa upp som en fri individ med möjligheter att välja och påverka sitt eget öde. Det skulle jag vilja.

Jag som gått igenom alla dessa ICSI-behandlingar har ju här skrivit att det handlar om smärta. Men mer på ett psykiskt plan, jag har ju samtidigt fått ta del av de senaste rönen på detta område på det för patienten mest skonsamma sätt som tänkas kan, låt var att jag betalat en del ur egen ficka för det. Det är mitt eget val att utsätta min kropp för detta och gå igenom det.

De flickor som Waris Dirie skiver om i Smärtans barn har förutom den psykiska smärtan också upplevt den grymma fysiska plågan som könstympning utan bedövning är. De har aldrig fått något val: De könstympades i barndomen eller tonåren för att deras föräldrar bestämt att det skulle ske. Boken är verkligen gripande, ni bara måste läsa den!
Enligt Waris Dirie pågår könsstympning ännu i många europeiska länder i hemlighet, trots att flera länder har förbjudit det i lag. (Fast inte Finland förstås, liksom vi länge saknade en lag om assisterad befruktning saknar vi även här paragrafer)

I slutet av boken har Waris Dirie satt upp en plan för hur man ska få stopp på könsstympning.
Många länkar till organisationer som arbetar emot detta finns också med. Könstympning är inget som hör till islam sägs det i boken, tvärtom är det något som borde jämställas med tortyr och man borde inte få utvisa en människa som kan utsättas för detta till sitt hemland. Inte heller ge resetillstånd ifall man tror detta kommer att utföras i ett utomeuropeiskt land.

Men bara för att det gäller kvinnor verkar det som om myndigheterna inte kan se klart: Det kallas tradition och egen kultur och sedvänja istället för tortyr och det finns till och med europeiska läkare som är med på ingreppet, och avstår från plikten att anmäla könstympningsfall till polisen om bara de får lite pengar under bordet för det....